Thess Boberg

Tänk vad jag tänker mycket när jag duschar. Duschen är en plats som är jättebra för mina tankar. 
Just ikväll så märkte jag att jag blev irriterad över vissa saker som jag har läst under den här kursen. Nu har jag läst mycket om de yngre barnens läroplans historia. Och jag har läst så mycket hemska grejer.

När barnen var 2-6 år gick de i småbarnsskola och det var som en skola (1830-talet). De hade undervisning. Seriöst, undervisning för barn som är två år. Senare visade det sig att dessa barn blev tröga och hade mycket svårare i skolan än de som inte gått småbarnsskola. Och vilka var det som hade råd att lämna sina barn till småbarnsskola?
Vidare... Under mellankrigstiden var det nativitetskris, alltså det behövdes fler barn, men bara av den "goda kvaliteten". Alltså var det "olämpliga" personer som inte fick skaffa barn och de steriliserades mot sin vilja. Undra vilka det var som ansågs vara "olämpliga"? Jag har verkligen ingen aning! (Ja, jag är ironisk)
I skolorna på den här tiden pratade man mycket om det borgliga- och kristnahemmet. För som sagt, vilka var det som hade råd att lämna sina barn till småbarnsskolorna? Seriöst, jag har ingen som helst aning! (Ja, jag är fortfarande ironisk)
Och så har vi dagens läge. Kommunhusen består av måååånga "chefer". Det är chefer hit och chefer dit, itsället för ansvariga personer. Nej, nu ska det vara chefstitlar. Vad inneber chefstitlar? Jo, högre löner. Hur många är det inte som jobbar på kommunhusen idag? Sedan kan vi titta ut på fältet, jag tänker på de som tar hand om de sjuka, de äldre och barnen. Det blir mindre personal och mindre timmar. Det blir tyngre och tyngre arbete.
BTW, vilka (förutom höginkomsttagarna) märkte av den sänkta skatten?
För er som är lite tröga så blir jag lite smått irriterad på det blåa blocket. Jag förstår inte hur man har mage att ta från de fattiga och ge till de som redan är rika. För det är faktiskt vad de gör. Vilka är det som får ut något av den sänkta skatten och alla andra "positiva" saker som alliansen säger att de ska göra? Jo, det är just höginkomsttagarna. Vilka är det som blir lidande, jo det är låginkomsttagarna.
Jag är stolt över att säga att jag aldrig har och kommer aldrig att rösta moderaterna!
Visst idag finns det inte något parti som passar mig i smaken, men det skulle aldrig falla mig in att rösta på sådanna som inte vill något annat än gynna de som redan är rika.

Tack för mig!
Ha de! Ha de!

Jag har alltid varit smal. Ibland lite väl smal.
Jag kan inte säga exakt när min ätstörning började. Jag vet inte om jag har haft det hela livet eller om det började när jag var 9 år. Det var då jag märkte det i alla fall. Jag har aldrig kunnat säga att jag haft en ätstörning, även fast jag misstänkte det. Idag vet jag att det är så och jag vet hur jag ska hantera det.

Skolan började 8.10. Men min klocka ringde 6.20. Det tog mig max fem minuter att gå till skolan. Jag packade väskan kvällen innan. Jag hade inte börjat använda smink. Det jag skulle göra på morgonen var klä på mig, äta frukost, borsta håret och tänderna och gå till skolan. Allt detta kunde jag göra på en halvtimme - 40 minuter. Men jag gick upp 6.20.
Jag gjorde det för att jag skulle kunna äta frukost i lugn och ro och sedan gå och vila så att jag kunde smälta maten. Jag har förträngt mycket från den här tiden, men jag kan inte komma ihåg en enda gång som jag fick behålla frukosten. Jag stoppade aldrig fingrarna i halsen. Jag ville inte kräkas. Det bara kom.
Jag mådde dåligt av att gå till skolan. Jag ville inte vara där. Jag hade inga problem med att ställa mig och dansa på fredagsmyset, eller läsa upp en av mina många berättelse. Detta gjorde jag varje vecka utan problem. Jag var inte mobbad. Jag har alltid haft Bella. Så varför var det så jobbigt att gå till skolan?
Ett bra självförtroende och en mycket dålig självkänsla. Ja, det är möjligt att det var det som låg bakom det.
Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning om hur det började den gången. Jag har ingen aning om hur lång tid det pågick, om det var två månader, ett halvår, ett år. Ingen aning. Jag har bara några få minnen, resten har jag förträngt. Jag tror inte att jag vill gräva i det heller.

Nu kommer jag fortsätta att prata om mina svackor. Då ska man veta att en svacka för mig kan vara liten och den kan vara riktigt stor. Jag tar bara de stora svackorna som var jobbiga.

Nästa svacka kom när jag var 11 år. Den här var inte så långvarig, men det var fortfarande jobbigt.
Denna gång var jag säker på att det berodde på osäkerhet och prestationsångest. Jag tyckte att matte var jättesvårt och det var dags för nationellaproven och jag var så orolig för att jag inte skulle klara det. Så vitt jag kommer ihåg varade denna svacka i några månader och jag tror inte att jag kräktes varje dag.

Sedan hade jag några små svackor, men den värsta svackan kom efter min ryggoperation när jag var 15 år. Den här gången var det riktigt illa. Jag gick ner över 10kg och min självkänsla hade nått botten.
Jag hade inte bra självkänsla när det var dags för operationen, men det blev värre när jag rasade i vikt.
Jag var illamående efter all medicin. Spydde massor. När jag kom hem var det fortfarande svårt att äta och jag fortsatte rasa i vikt. Till min familj och mina vänner sa jag att jag hade gått ner till 40kg, jag ville inte säga att jag bara vägde 38kg till mina då 163cm. När det var som allra värst vågade jag inte väga mig.
När jag kom tillbaka till skolan fick jag blickar emot mig. "VA SMAL DU HAR BLIVIT!" Var det första mina vänner sa. Jag vet att de bara brydde sig om mig, men att säga det till en smal person, som inte vill vara smal. Det var så jobbigt att höra. 
Ca två månader efter, när jag äntligen hade börjat kunnat käka igen och fick behålla maten, så åkte jag på en magsjuka. Trodde jag. Det var min blindtarm som var inflammerad. VIKTNEDGÅNG igen. 
Under denna tid reagerade jag på hur mycke bantningsgrejer som fanns just då. Det var reklam, program. Det fanns överallt! "När ska de göra reklam eller program enbart med de som behöver och vill gå upp i vikt?!" Sa jag till mamma och grät!
Vill man gå ner i vikt kan man minska sina matportioner, ta bort socker och träna.
Vad gör man när man vill gå upp i vikt och om man försöker tvinga i sig en tugga till så måste man springa och spy. Hur gör man då för att gå upp i vikt på ett hälsosamt sätt? Öka portionerna, visst, men när man inte kan det?! 
Jag var så arg!
Jag vet faktiskt inte hur lång tid det tog innan jag tog mig ur svackan. Men det tog tid.

Sedan fick jag en liten svacka när jag var 18 år. Denna varade inte länge och var inte så allvarlig, förutom att den fick mig att bli en olydig snorunge. Jag tror att jag gick ner max 7kg. Alltså inte så allvarlig, en lite mindre stor svacka kan man säga.

Nu har jag en svacka igen. Även denna är lite mindre stor svacka. 
Men nu har jag lärt mig en hel del.

Vad beror svackorna på?
Förut trodde jag att det berodde på osäkerhet. 
Dålig självkänsla. Prestationsångest. Extremt höga krav på mig själv.
Det kan vara en sjukdom, ex magsjuka som gjort att jag börjat gå ner och sedan kan det bara fortsätta.
Idag säger jag såhär. Jag har en ätstörning. Det är inget som jag kan bli frisk ifrån. Det är som en berg-och-dalbana, det går upp och ner.
Förut ville jag inte säga att jag hade ätstörning, men nu har jag så pass mycket erfarenhet, och jag vet att om man går ner 5kg på bara någon vecka, om inte känner någon hungerkänsla efter 8 timmar, om man blir illamående av matlukt, om man får att det tar stopp i halsen medans man äter och man vet att om man tvingar i sig en tugga till så kommer man att gå och spy. Då vet man att det inte är ett normalt beteende. Man behöver inte någon som säger att man lider av en ätstörning. Man måste förstå det själv. Allt sitter i huvudet.

Hur tar jag mig ur svackorna?
Jag har ett matschema i mitt huvud. 
Eftersom att jag inte blir hungrig när jag har en svacka får jag lov att titta på klockan för att veta att det är dags att äta. Jag försöker äta frukost, lunch och middag med max 3 timmars mellanrum. Dessutom försöker jag äta någonting under de 3 timmarna.
Jag jobbar mer med min självkänsla, även fast jag tycker att jag har bra självkänsla så jobbar jag för att få den att bli ännu bättre.
Eftersom att det är viktigt att jag tränar mina muskler, på grund av ryggen, så fortsätter jag träna, men om jag fortsätter gå ner så får jag enbart träna styrka.
Jag tänker mer på mig själv. Det kan verka lite själviskt, men när jag går igenom en svacka är det viktigt att jag har 100% fokus på mig själv. Jag kan vara en bitch mot andra, det är inte med avsikt, det är för att jag måste tänka på vad som är viktigast för mig och då kan jag verka som en bitch.
Jag är beroende av folk som jag kan lita på. Jag vill helst inte vara ensam. Jag behöver någon som bryr sig.

Det är många som har det så mycket värre än jag. Jag tänker på de som redan är smala, men som vill bli ännu smalare. Det är fruktansvärt. Så jag har ändå en väldigt mild ätstörning. Jag vill inte vara smal, jag vill ha former, men ibland skrämmer jag mig själv när jag ser min smala mage och mina höftben och faktiskt gillar det. Ena studen gör höftbenen mig spyfärdig, nästa stund kan jag inte låta bli att titta på dem. När jag tycker om min smala kropp då är det ätstörningen som pratar, när jag blir äcklad av alla ben som syns då är jag mig själv. 

Allt sitter i huvudet.

Idag har jag fixat de första julklapparna. Skönt att vara igång i god tid.

När jag kom hem slängde jag i mig lite käk, sedan tog jag kassen med paket, inslagningspapper, tejp, snöre, min väska och Titanic, och så gick jag till vardagsrummet och började en liten myskväll för mig själv.
Jag ordnade paketen samtidigt som jag tittade på min favorit film, sedan började jag virka på en ny beställning.

När jag hade sett scénen då kaptenen får en isvarning och han säger att det är ingen fara, de ska öka farten lite till, då började jag tänka. Han har alltså blivit övertalad att öka farten så att de kommer fram snabbare och därmed skapar stora rubriker i tidningarna. Ett litet misstag och detta leder till en katastrof med många döda!

Idag är det jag som är Bitterfittan. Men jag tycker faktiskt att det är okej att jag har en sådan dag idag. Det är okej. Jag är som sagt bara en helt vanlig människa. Då får man ha dagar när allt är bara prutt och bajs och så jävla dåliga. Och just idag har jag en sådan dag.

Jag är arg för att jag är sjuk. Jag brukar vara envis och tänka att jag inte är sjuk, även fast jag hostar, har ont i halsen och näsan rinner, jag är inte sjuk. Men, jag var sjuk i tisdags och onsdags, och jag är fortfarande inte bra.

Jag är arg för att jag har tråkigt. Jag hade velat gå ut med mina vänner. Men jag vet att det inte är bra för halsen, därför avstår jag. 
Min kamera är hemma hos Alex, så den kan jag inte leka med.
Jag har ingen lust att kolla på film.
Jag har börjat med maten 1½ timme tidigare än vad jag hade tänk. Nu står den på spisen och puttrar, vilket den ska få göra till halv 6 tiden ungefär.

Jag är arg för att jag är ensam. Jag vill inte vara ensam. Mamma jobbar. Pappa är på fisketävling. Min bror är aldrig hemma när jag är hemma. Vi har inga djur längre. Den enda jag har just nu är Nasse, och han säger inget den jäveln!

Jag är arg för att jag har blivit ersatt. Förut var det jag som åkte med min bror när han skulle köpa kläder. Det är inte det längre. Nu åker han med sina vänner. Jag behövs inte längre. 

Jag är arg för att jag är arg. Jag känner mig så patetisk just nu. Det är saker som man inte ska bli arg för, men just idag så är jag så pissigt arg på dessa småsaker. Men jag har bestämt mig för att det är okej. 
Jag är som sagt bara en helt jävla vanlig människa.

För dig som fortfarande läser, jag ska skriva in Dagens visdomsord om en liten stund. Jag ska bara klura ut ett bra först.

Ibland känns det som om allt är som ett försök till att tända en blöt tändsticka, helt omöjligt.

Jag har ju funderat på att ta bort ansiktsboken flera gånger. Det var en vis kvinna som sa "Jag har hellre fem vänner som jag umgås med än 500 vänner på Facebook". Jag håller med henne, de vännerna som jag vill umgås med de umgås jag med. De andra är ju snarare bekanta och inte riktiga vänner. Men jag kan ändå inte lämna facebook. Jag vill kunna lägga upp mina foton och sedan är det vissa personer som jag vill försöka hålla kontakten med, men att vi inte kan ses så ofta. Så därför har jag ännu en gång rensat bort vänner, gör det hyfsat ofta ialla fall. Nu tog jag bort de som jag inte ens hälsar på när jag möter dem. Som tur är så tog jag bort vänner för inte så länge sedan så nu blev det bara typ 5 stycken som försvann.

Jag bara älskar Janis! Fy satan, hennes röst skulle jag inte ha tackat nej till. Sen var hon ju så orättvist ful-söt. Hon hade inte så vackert face, men ändå lyckades hon se så sjukt jävla söt ut! ORÄTTVIST!

Idag har jag legat ute i solen och lyssnat på min underbara lista. Det är ju väldigt mycket R&B och det fick mig att fundera. Hur kan man kalla dagens musik Hip Hop OCH R&B? Vart faaaaan är R&B i allt det här "Yo Yo, Motherfuckers, vi sjunger om sex och pengar och vi tror vi är coolast i världen för att vi har tjejer med stora bröst, vi har stora smycken och diamanter i munnen" Sorry, men jag tycker att det är en så gigantisk jävla fel marknadsföring!

Om du tycker om att dansa och älskar Dirty Dancing, då jäklar måste du testa det här! Det här är min nya favorit träning!

Nu har jag tränat och käkat middag och nu sitter jag och väntar på att matvraket Tess ska käka klart.

Min älskade Alexander köpte två par Converse till mig. Ett par bruna och ett par gråa.

Sådär ja!

Idag har jag införskaffat nya bebisar till min fina Converse samling!

Jag googlade efter en fin bild på Marilyn Monroe (som om det skulle finnas en enda ful bild på henne). Men jag tänkte hitta en ny fin bild som jag skulle kunna förstora så att jag kan få en till tavla.

God morgon världen! Vilken underbar dag!