Hej! Jag Kan Seriöst Inte Prata...
...för jag får hostattacker! Pratar jag för mycket får jag hostattacker så att jag hostar i minst fem minuter.
Först ringer Dennis. Hostattack! Sedan hostade jag i minst fem minuter. Sedan går det max fem minuter så ringer farmor. Hostattack! Host. Host. Host.
Så nästa person som ringer kommer att få svaret: Hej! Jag kan inte prata för jag får hostattacker. Skicka sms istället.
Har suttit och läst lite ur morfars dagböcker. Han skrev dagbok från 1 Jan 1960 - 13 Aug 2006. Jag har inte läst allt. Jag läste lite från 1963, då mamma föddes. 1989 och 1991 då Jimmy och jag föddes. 2001 då han fick amputera benet. Då sprutade tårarna. 11 Aug 2006 skrev han att mormor, mamma, jag, Jimmy, Anette, Karin, Helena och Emma åkte på kryssning. Den 12 stod det inget. Sedan var det tomt.
Jag fattar inte att det är så jobbigt att läsa det här när det har gått fem år sedan han dog. Men det är riktigt jobbigt. Både jag och mamma gråter när vi pratar om morfar. Det var världens bästa morfar och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta! ♥
Nej, nu ska jag och mamma ta en liten promenix. Så man slipper höra allt oväsen från badrummet. Och nej, det är inte pappa som sitter och skiter den här gången, nu lider han av förstörelse mani. Alla hyllor och vägglister är borta och nu håller han på att ha ner kaklet.
Ha de! Ha de!
Först ringer Dennis. Hostattack! Sedan hostade jag i minst fem minuter. Sedan går det max fem minuter så ringer farmor. Hostattack! Host. Host. Host.
Så nästa person som ringer kommer att få svaret: Hej! Jag kan inte prata för jag får hostattacker. Skicka sms istället.
Har suttit och läst lite ur morfars dagböcker. Han skrev dagbok från 1 Jan 1960 - 13 Aug 2006. Jag har inte läst allt. Jag läste lite från 1963, då mamma föddes. 1989 och 1991 då Jimmy och jag föddes. 2001 då han fick amputera benet. Då sprutade tårarna. 11 Aug 2006 skrev han att mormor, mamma, jag, Jimmy, Anette, Karin, Helena och Emma åkte på kryssning. Den 12 stod det inget. Sedan var det tomt.
Jag fattar inte att det är så jobbigt att läsa det här när det har gått fem år sedan han dog. Men det är riktigt jobbigt. Både jag och mamma gråter när vi pratar om morfar. Det var världens bästa morfar och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta! ♥
Nej, nu ska jag och mamma ta en liten promenix. Så man slipper höra allt oväsen från badrummet. Och nej, det är inte pappa som sitter och skiter den här gången, nu lider han av förstörelse mani. Alla hyllor och vägglister är borta och nu håller han på att ha ner kaklet.
Ha de! Ha de!
♥
