Thess Boberg

Ja, det är sådant som händer. Jag känner mig så otroligt glad och lycklig att jag sökte Someday för två veckor sedan. Högst upp på listan stod Someday med The Strokes.

The Strokes?? Hmmmmmm..

Måste lyssna.

Jag blev kär på en gång. Jag var såld. Det var ungefär som när jag hörde Johnossis Man must dance. Det sa bara klick.

Vem vet, jag kanske bara är nykär i detta fantastiska band från New York.

Men det känns som att den här kärleken kommer att hålla i sig ett bra dag.

Det är samma känsla som jag hade när jag lyssnade på Johnossi, fast den här är starkare på något konstigt och behagligt sätt.

Jag kan förstå att ni som inte påverkas det minsta av musik, ni måste tycka att jag är lite smått tokig. Hur skulle man kunna vara kär i musik.

Det är en underbar känsla. Om man hittar ett band som man blir så galet kär i, alltså så kär att du är beroende av att lyssna på dem. Ja, då kan vad som helst hända. Vissa väljer att lära sig deras låtar på gitarr, piano eller vilket instrument man nu spelar. Vissa, som jag, har lätt för att byta min klädstil när man hittar ett band som man blir så galet förälskad i. De där byxorna som man tyckte var så galet snygga för 3 veckor sedan, ja de ser rent ut sagt för jävliga ut. De passar inte alls ihop med den personligheten du har. Jag fick ju för mig när jag var nere i Göteborg att jag skulle bli så flickig, och jag tror att det är mycket tack vare musiken.

The Strokes spelar lite, vad ska man säga, Indierock med inslag av 60-tal.

Så i mitt huvud så är min klädstil en blandning av 60-tals och 90-tals mode, men med inslag av hur jag tycker att det ska se ut för att inte bli allt för flickigt.

Ni anar inte hur svårt det är att förklara detta. Jag har så enormt mycket tankar som springer ut i fingrarna, men när de försöker bilda en mening så blir det bara kaos.

Kort sagt!

Jag älskar The Strokes!

Och min klädstil, mitt humör och mitt sätt att tänka påverkas av musiken!

PUNKT!

♥