VARNING! Deppigt Inlägg
Idag har jag en deppdag. Jag har känt mig så nere den senaste tiden, det har till och med kommit en del tårar idag. Men jag får faktiskt ha en dag som jag tycker synd om mig själv. Jag har inget jobb. Jag har långtråkiga dagar. Jag har insett hur tråkig jag har blivit. Jag som var så galet sprallig förut. Jag var så spontan. Jag var så busig. Jag kom alltid på en massa konstiga idéer. Det är som jag och Jojjo sa i tisdags, vi hade alltid så roligt förut, vi gjorde alltid så konstiga och spontana saker och vi skrattade hela tiden. Men nu kan vi inte komma på en enda galen sak som vi kan göra.
Usch! Just nu hatar jag mig själv för att jag har vuxit upp. Jag vill inte vara vuxen just nu. Jag vill vara 15 år och vara så där busig igen. Vad hände egentligen?
Jag gick från att vara en glad och sprallig tjej som hade fullt upp hela tiden till att bli en tant som inte har något att göra om dagarna. Jag kände mig inte som en i mängden, jag kände att jag var unik och speciell. Nu verkar jag blivit normal. Visst det är inget fel att vara normal, men jag vill inte vara som alla andra. Visst man säger att alla människor är unika, men nu menar jag unik unik, någon som verkligen sticker ut. Jag var lite så förut, nu är jag bara helt fucking normal.
Visst längtar jag till den dagen när jag har ett jobb, när jag har en stor mage, ett fint hem, en fullspeckad vecka, ett liv som bara rullar på. Men just nu står jag bara och trampar på samma ställe. Det händer ingenting. Jag söker en massa jobb, de flesta låter så himla positiva, men sen får jag inget svar av dem.
Förlåt för att jag är så tråkig och deppig just nu. Och förlåt för att jag gör ett inlägg om det. Men jag ville bara släppa ut mina känslor och gråta en skvätt. Jag har så tråkigt om dagarna nu så det är svårt att hålla humöret uppe.
Prutt och bajs!
Usch! Just nu hatar jag mig själv för att jag har vuxit upp. Jag vill inte vara vuxen just nu. Jag vill vara 15 år och vara så där busig igen. Vad hände egentligen?
Jag gick från att vara en glad och sprallig tjej som hade fullt upp hela tiden till att bli en tant som inte har något att göra om dagarna. Jag kände mig inte som en i mängden, jag kände att jag var unik och speciell. Nu verkar jag blivit normal. Visst det är inget fel att vara normal, men jag vill inte vara som alla andra. Visst man säger att alla människor är unika, men nu menar jag unik unik, någon som verkligen sticker ut. Jag var lite så förut, nu är jag bara helt fucking normal.
Visst längtar jag till den dagen när jag har ett jobb, när jag har en stor mage, ett fint hem, en fullspeckad vecka, ett liv som bara rullar på. Men just nu står jag bara och trampar på samma ställe. Det händer ingenting. Jag söker en massa jobb, de flesta låter så himla positiva, men sen får jag inget svar av dem.
Förlåt för att jag är så tråkig och deppig just nu. Och förlåt för att jag gör ett inlägg om det. Men jag ville bara släppa ut mina känslor och gråta en skvätt. Jag har så tråkigt om dagarna nu så det är svårt att hålla humöret uppe.
Prutt och bajs!
♥
